Den 25 juli ringde en granne och berättade att en stor strandbjörk hade spruckit i ett sommaroväder och fallit rakt ut i sjön. Tyvärr hade trädet valt en synnerligen strategisk plats och blockerade nu tillgången till stranden och sjön för de små båtarna. Naturen hade uppenbarligen bestämt sig för att möblera om viken – helt utan samråd.
Två dagar senare, söndagen den 27 juli, åkte jag själv dit för att titta närmare på situationen. Det visade sig vara ett rejält träd, med en stamdiameter på omkring 35 centimeter, som låg tvärs över viken och nästan nådde ända över till andra sidan. Det som på håll sett ut som ett mindre besvär framstod nu som en ovanligt effektiv naturlig avspärrning.
Arbetet inleddes på måndagen med vad man med viss välvilja kan kalla “enkla verktyg”: en handsåg och en god portion optimism. Gren för gren togs bort – först balanserande på stammen, senare stående i vatten upp till bröstet. Eftersom delar av stammen låg under vatten sågade jag den för hand i cirka en meter långa bitar, och lämnade endast de sista tre metrarna orörda.
Den kvarvarande stammen lät sig dock inte imponeras. Med hjälp av en vinsch drog jag den parallellt med strandlinjen i hopp om att kunna lyfta upp den. Det visade sig vara önsketänkande. Stammen låg kvar precis där den låg, uppenbart nöjd med sin egen tyngd.
The next day, with help from the neighbour and a chainsaw, reason finally prevailed. The last section was cut into smaller pieces that could be lifted out manually. After stacking the wood and cleaning up the shoreline, access to the lake was restored. Mission accomplished — with sore muscles, a tidy shore, and renewed respect for both summer storms and fallen birches at Björkesö.