Efter röjningen runt huset fanns det, föga överraskande, en hel del kvar: en ganska imponerande mängd små träd, grenar och allmänt skogsskräp. Att lämna allt i högar överallt kändes något ovårdat, så nästa logiska projekt blev att göra risgärden av materialet.
Utrustade med yxor och det självförtroende som brukar infinna sig när man uppenbarligen inte har tänkt igenom projektet särskilt noga, satte min dotter och jag igång. (Notera vem som håller i verktygen och vem som bara tar selfies.) Grundprincipen var enkel nog: kapa materialet i lagom längder, stapla det mellan stolpar och så småningom kalla det ett staket. Dessutom fick alla träd som tagits bort under röjningen en andra karriär.
När de första sektionerna väl var på plats började resultatet faktiskt se förvånansvärt övertygande ut. Riset markerar nu delar av skogsområdet runt huset och, ännu viktigare, gör att högarna med grenar inte riktigt ser ut som högar med grenar längre. Från rätt vinkel ser det till och med planerat ut.
Självklart är inget utomhusprojekt i Sverige komplett utan att vädret också bidrar. En av inspektionerna av risgärden genomfördes i ett stadigt regn, vilket gav hela scenen en särskilt munter inramning. Som tur var hade vi redan kommit till det stadium där det gick att beskriva att bli blöt som en del av planen.
Maja tog som vanligt sitt ansvar på största allvar och inspekterade det färdiga arbetet. Efter en noggrann genomgång verkade hon vara ganska nöjd. Riset är nu på plats, de träd som togs bort under röjningen har fått ett nytt användningsområde och skogen har fått ännu en detalj som definitivt var planerad från början.